Till er vill jag dela med mig om mina iakttagelser, har du verkligen stannat och tänkt på hur vacker våran värld är? Det är någonting som börjat förbrylla mig på sistone. Jag har verkligen inte alltid känt såhär,

men nu kan jag se det vackra i en droppe vatten liggandes i handfatet, det glittrande havet krusandes i en miljon eller fler nyanser, molnens luddiga formationer på sensommar himmeln över stockholm. 

 Människornas blickar, möten mellan alla även främlingar. Allt är vackert när man bara tillåter sig att tona in på dom frekvenserna. En blomma som hänger utifrån en balkonglåda följer med mig som sällskap hem och blombladen som speglar ljuset lena som siden får mig att inse hur MYCKET smått och vackert det finns runtomkring oss.

Dagens tips, gå ut, möt naturen och ta med dig någonting av det lilla, oväntat vackra hem, låt det spegla din egen själ. Och njut.