När man träffar nya människor, eller gamla för del delen, så finns det som bekant alltid olika "regler", för det första så vill ju alla människor alltid må bra och vara glada. Men jag tror på allvar att de charader som vi upprätthåller för varandra, att kamerornas basic funktion är en inbyggd "smile shutter" och att man därför enbart lägger upp och fotar bilder på glada människor. Det har länge stört mig och jag är inget direkt fan av den fejkade världen (hippie- döh), det konstiga som jag märkt är dock att även jag som arbetar mycket och är van vid alla slags känslor ändå har svårt att tillåta dom som inte är glada eller lättsamma.

Det kan alltså vara så att man är väl medveten om hela vårat känslospektrum, men på grund av det lilla utrymmet som finns i samhället för det naturliga, för människans alla processer, för sorg, besvikelse, frustration osv så bidrar vi alla till att skapa en förvrängd bild för varandra och därigenom upprätthålls illusionen av normalitet som människor som är fyllda med kraft glädje och energi.

Tänk vad fint det vore om hela människans naturliga känslospektrum kunde få vara okej, och inte bara vissa selektivt utvalda delar.

Jag önskar er alla med dom orden ett nytt och friare 2010! :D